Vi känner dem alla! Den, ofta, kraftigt övergödde mannen som sitter på en gammal kökstol på en avskalad scen. I knät har han en luta och ur munnen kommer en sång om tragik, missmod och om ett samhälle som enbart vill dem illa. Denna uppfattning om vissångare är helt felaktig menar Jakob Sahlin Liliekvist som spelar på Visskolan i Västervik. Visor är en genre där texten och berättandet är i fokus. Visor är ofta lugna men det finns många upptempovisor också. Jakob ska tillsammans med tre andra förstaårselever spela på Viscafét på Tisdag på Vissamlingarna i Västervik.

Varannan tisdag håller förstaårseleverna på Visskolan konsert på Viscafét och det är ofta fullt hus. Vid varje tillfälle spelar fyra elever förutom de gånger då en gästlärare är inbjuden. Då spelar två elever och gästläraren håller en längre spelning.

På Tisdag ska Jakob spela två egna visor, en tolkning av Gustaf Fröding och en överraskning. Vad överraskningen blir är inte riktigt bestämt än. Viscafét börjar kl 19.00 och varar till 21.00, med ett avbrott för fikapaus. Viscafét är gratis och ett riktigt bra tillfälle att få lyssna till morgondagens vissångarelit.

Kommer det då att vara några gubbar med konstig röst på tisdag? Nej, det kommer det inte vara! De som spelar på tisdag är fyra unga killar som både spelar lugna och tempofyllda visor. Det som skiljer dem från varandra är rösterna och det ska bli spännande att höra.

Här är några smakprov från spelningar som visskoleelverna gjorde i Västervik i somras. Det är allt annat än gamla gubbar med lutor konstiga röster. Lyssna och njut: